Stressig dag igår; egentligen inte stressig alls, men efter flera veckors ledighet är min stresstolerans ungefär lika med noll. Skulle hålla en presentation om oss själva och vårat hemland ;-) Självklart gör jag som vanligt allt i sista sekunden - PUCKO, I know. Men jag tror att anledningen är att jag tycker att det är såå fruktansvärt jobbigt att stå och prata inför folk och så länge jag inte sätter igång med uppgiften så kan jag ignorera att den ens existerar. För att dra en parallell till djurriket. Vissa djur försvarar sig när en fara dyker upp, andra flyr. Jag är mer som igelkotten som spelar död och tror att allt ska ordna sig ändå.