20 april 2010

Kämpar på...

...med mitt exjobb. Får ofta känslan att jag tar ett steg frammåt och två bakåt. Men det är väl så det är, ju mer man kommer fram till/lär sig, dessto mer inser man att det finns kvar. Men jag får ha givande samtal med min handledare, och det är jag otroligt tacksam över. Idag "tvingade" han mig att hålla ett litet föredrag om vad jag hade kommit fram till so far, vad jag hade för funderingar osv. Mycket välbehövligt då jag är ordentligt förvirrad med jämna mellanrum =) Har ju tidigare erfarenhet av handledare som inte bryr sig alls, så det är mycket uppskattat att få hjälp frammåt.

Kommer på mig själv lite då och då att jag går och ler för mig själv, wierdooo! Hahaha, men det är skönt när det känns som pusselbitarna börjar falla på plats. Min kommande systerdotter hjälper ju också till att hålla leendet på plats. Helt sjukt vad jag längtar!!

Igår blev det ett ryg/bröst pass på gymmet, idag en sväng på löpbandet. Imorgon står det poledance på schemat =) Ska försöka förtränga hur dåligt det har gått de senaste klasserna och helt enkelt släppa taget ;-)

Godnatt

1 kommentarer:

Anonym sa...

Kan hälsa att det är en liten "fighter", hon slåss med allt som kommer i hennes väg, mina organ, mat som försöker få plats i magsäcken osv. Min magsäck är tydligen hennes lilla punching bag. Nu ser man fötter eller vad det är som glider över magen och inatt väckte hon mig för att hon sparkade så hårt och så verkar hon vara lite kär i T. Bolmes röst och plopp.

/Fat Sis